Björn Skifs och en minnesvärd konsert

Jag ska börja med att erkänna att Björn Skifs aldrig varit någon av mina favoritartister. Sjävklart har han funnits närvarande ända sedan jag var liten. Jag känner igen många av hans låtar och har sett hans filmer. Men någon idol har han aldrig varit flr mig..

Så nu var det sagt.

 

Men hur sjutton kommer sig det då att jag befann mig i Dalahalla den 7/7 2007 när Björn uppträdde där? Jo, svaret är enkelt. Min sambos far som gillar Björn Skifs fick inträde till konserten "Fyra decennier med Björn Skifs" och övernattning i Rättvik som 60-års present. Själv tänkte jag att det hade ju gärna fått varit en mer spännande artist men Dalhalla hade jag hört att det skulle vara en upplevelse... Så varför inte?

 

Ett regnigt och grått rättvik

När vi anlände med bil till Rättvik, ett litet samhälle i Dalarna, var det gråmulet och duggregnade. Rättvik ligger vackert vid Siljan och efter att ha checkat in på Gärdebygården började vi med att besöka Vidablick. Utsikten från utkikstornet är verkligen vacker i normala fall men i regnvädret gjorde den sig inte riktigt.

Vi hann även med en promenad på ångbåtsbryggan som sträcker sig 600 meter ut i Siljan. För att få råd med bryggan lät man personer och företag vara med och sponsra. Varje bräda har därför namnet på sin sponsor ingraverad och det finns namn på personer bosatta i hela Sverige men även utomlands bl.a. från USA. Flest sponsorer är det förstås från Rättvik.

Efter att ha sett oss runt i Rättvik var det dags för en god middag på Gärdebygården. Den tog lite längre tid än vi räknat med så vi fick sedan brått till bussarna som skulle ta oss till Dalhalla. Vi hann med några minuters marginal.

 

Kalkstensbrottet Dalhalla

Väl framme i Dalhalla var det dags för en kortare promenad innan vi nådde kalkstensbrottet. Utsikten ner över den den enorma grytan där scenen och läktaren ligger var häftig. Det blågröna vattnet som täckte en del av botten och de lodräta grå stenväggarna gjorde att det gav en nästan overkliga känsla. Scenen och läktaren som rymmer 4000 personer såg ganska oanselnig ut uppifrån.

Efter att ha intagit varma och kalla drycker i restaurangtältet letade vi upp våra platser. Läktaren var proppfull med fyratusen förväntansfulla besökare. Tillsammans påminde det lite om en dagisklass på utflykt med alla färggranna regnkläder.

 

Konserten - Akt 1

Björn inledde första delen av konserten med äldre, lugna låtar. Inget som jag kände igen men jag skulle nog beteckna det som en blanding av soft jazz och storbandsjazz. Akustiken i det gamla kalkstensbrottet var verkligen en upplevelse. Jag var rädd för att ljudet skulle studsa och bli grötigt som det kan vara i globen där ljudet har möjlighet att studsa runt men det var helt perfekt. Antagligen är avståndet mellan stenväggarna rätt för att förstärka och förbättra ljudet istället för att förstöra det.

Mäktigt.

 

Musiken och tempot på showens första del var bitvis närmast sövande, med en del underhållande mellansnack från Björn om hans barndom i Vansbro liksom hans första stapplande steg på sin karriär som underhållare.

 

Fast jag inte är någon stor fan av jazz tyckte jag ända att det var ganska bra, ibland finstämt och hela tiden mästerligt genomfört av både Björn och orkestern. Men det var ändå inte vad man förväntat sig.
Den enda låt jag kände igen var den som fick avsluta första akten; Powel Ramels - Underbart är kort. Så nära Powels bortgång fick man nästan gåshud av att höra Björn Skifs framföra den.

 

 

I pausen muttrades det från flera håll och många verkade besvikna. Som en herre sa till mig i väntan på sin öl: "Nu är jag visserligen säkert 20 år äldre än du men jag känner inte igen något av det han spelat hittills. Det är skittråkigt och inte alls vad jag hade hoppas på. Jag känner mig lurad på pengarna".

 

Men den som väntar på något gott..

 

Konserten - Akt 2

"Nu blir det andra tongångar", inleder Björn andra akten och ett utlösande jubel hörs från publiken. Det visade sig att det var ett delvis medvetet drag att köra lugna låtar i akt 1 för att sedan rada upp en kavalkad med rockigare och poppigare hits i akt 2. När jag gick runt och fotograferade (hoppas ingen blev störd) kom det fram en man och nyfiket frågade vilken tidning jag kom från (lite besviken när han förstod att jag var där privat, kameran, lite större än en vanlig, hade lurat honom). Vi pratades vid och han arbetade med Björn och bekräftade att det var lite av en baktanke att skilja på akt 1 och akt 2 för att bygga upp förväntningarna... Och det fungerade ju väl!

 

Alla inbitna fans av Björn Skifs fick alltså till sist sitt lystmäte i akt 2. Stämningen var verkligen på topp trots regnet. Publiken, Björn Skifs, orkestern, ja alla såg ut att stortrivas. Klassikerna som "Härligt, härligt", "Håll mitt hjärta", "Hooked on a feeling" och "Michelangelo" spelades och alla var med på noterna. Trots att det var fullt ös kunde vakterna ägna sig åt att lyssna på musiken. Publiken var inte riktigt av den typ som stormar en scen.

När kvällen var slut var alla nöjda och jag hade fått en aha-upplevelse.
Björn Skifs är en förbaskat duktig sångare och med suveräna musiker kan jag numera rekommendera vem som helst att gå på hans konserter.

Konserten "Fyra decennier med Björn Skifs" kommer jag att minnas länge!

 

 

 

Fler bilder med Björn Skifs hittar du under Foton uppe i menyn »

 

På Dalarnas tidningar kan du läsa en recension av Björns Skifs konsert »